193709.jpg

Spruckna artistdrömmar blev till guld på kultklubben Sunkit

Från bröderna Olssons källarlokal till Södra teatern har Magnus Nilsson och Burt von Bolton, duon bakom klubb Sunkit, levererat udda populärmusik som både älskats och hatats. På lördag firar Stockholmsklubben 20-årsjubileum.

Året var 1996. Magnus Nilsson och Burt von Bolton jobbade på samma kontorstryckeri. De lyssnade mycket på radio, höll på med musik och gjorde knäppa grejer ihop.

Kollegerna och vännernas stammishak var Bröderna Olssons på Folkungagatan, vitlöksrestaurangen där klubb Sunkit, som firar 20 år i helgen, föddes.

– De ville att vi skulle köra rockklubb i källaren där på lördagar. Vi pratade om att köra syntklubb, bara för att det inte fanns. Men ingen av oss var så inne på det. Vi hade samlat på udda musik så vi sa att vi vill köra på tisdagsmorgnar och vi ska köra världens sämsta musik, säger Burt när vi ses hemma hos Magnus i Årsta för att snacka klubbnostalgi och rota bland LP-skivor.

Det kommer aldrig att funka, menade ägaren av Bröderna Olssons. Magnus och Burt svarade med köra på måndagar i stället, något ägaren också dömde ut men sa okej till.

Under det första året arrangerade de klubbkvällar i källarlokalen varje vecka, i början var det mycket folk men det hände också att de spelade för tom lokal.

Den envisa duon hittade med tiden formen för klubben och begränsade sig till första måndagen i varje månad. Då hände det något.

– Plötsligt var det vansinnigt mycket folk. Och det genererade mer folk, det var som att de kände att här vill jag vara för här är det trångt. Det satt till och med människor i trappan och tittade, säger Magnus och skrattar.

– Vi har fortfarande kassarekordet där, säger Burt.

Sunkadelica eller ”Sunkit-musik” som stilen i dag kallas var det som regerade, och fortfarande regerar, på klubben. Med det menas udda och bortglömd musik från artister vars plattor generellt finns på loppmarknader och i gamla rea-backar (klicka här för låtlista).

– ”Vilka jävla kläder de har och fan vilka låttitlar, det här måste jag köpa”, tänkte vi. Vi tyckte att det var något superironiskt och roligt över det, säger Magnus.

Men när de började lyssna insåg de att det ofta var band som kunde lira. Och kombinationen av ett rätt tajt band, en svängig låt som skulle gå att dansa till och en knasig text som inte behövde handla om någonting, blev många gånger bra på ett oväntat sätt.

Andra gånger blev de förundrade över hur en del grejer någonsin kom ut på skiva. Folk som inte kunde sjunga men som var så sugna på att slå igenom att de själva bekostade studioinspelningen för en singel.

– Det blir någon sorts skruvat skräckkabinett, som ändå är intressant. Det är en tidsmarkör från 60- och 70-talet, säger Magnus och börjar bläddra bland det dryga femtiotalet LP-skivor som står på bordet.

Det är bara en bråkdel av samlingen där artister som Hans Edler, mannen som också startade skivbolaget Marilla och hakade på alla trender lite för sent, ingår tillsammans med Leif Andersson som släppte singeln Kind mot kind (en svensköversatt cover på Irving Berlins Cheek to cheek), Åke Uppman som gav ut en EP där ingenting riktigt sitter och Kerstin ”Banana” Bylén som gjorde barnmusikaler och hyllade bananen,

Allt hör hemma under Sunkit, konceptet som älskas av vissa och hatas av andra. Vännerna minns tiden på Bröderna Olssons.

– Alla gäster bara skrek att vi skulle höja volymen hela tiden, säger Burt med ett skratt.

Det uppskattades inte alltid av hyresgästerna ovanför, särskilt inte en manlig hyresgäst som flyttade in några år efter starten och brukade ringa ner och säga saker som: ”Tja det är grannen ovanför, alltså jag accepterar att jag bor centralt och att det är en restaurang men att spela så in i helvete högt och ha sådant jävla drag på en måndag… Och det är ju ingen bra musik, vilken jävla skit!”

– Så vi gjorde avtryck och var tillräckligt dumma i huvet för att fortsätta med det här otrendiga, vi hade ingen susning om att det skulle bli så populärt, säger Magnus.

I drygt femton år, fram till 2011, spelade Sunkit-duon på Bröderna Olssons. Sedan blev de mätta och tog en paus. Men det kliade i fingrarna på Magnus och Burt och många stammisar hörde av sig . Så 2014 återuppstod Sunkit på Södra teatern med kvartalsvisa evenemang.

– Vi har blivit en spelplan för outsiders som söker efter alternativ. En tillåtande miljö som betyder något för folk, det är jag jättestolt och glad över, säger Magnus.

För tillfället finns inga planer på att lägga ner, utan duon tänker fortsätta så länge det är roligt. Och med det stundande jubileet på Kägelbanan är det just nu väldigt roligt.

– Det kommer att bli en kanonkväll, det vet jag, säger Burt.