172044.jpg

Nöjesprofil som har full fokus på stilen

Stilsäker. Trendsäker. Unik och rörlig.Digitala entreprenören David ”Daff” Kjellström är långt ifrån som alla andra.– Det finns ingen anledning att inte sticka ut.

Som om att du är i Paris och hamnar på en efterfest med två personer du ­inte känner men som är kreativa människor och den ena röker. Så beskriver David ”Daff” Kjellström sin lägenhet på Kungsholmen som han delar tillsammans med musikern Rasmus Flyckt.

– Man lever här inne. Det ska inte finnas några regler i ens hem. Du får göra vad du vill bara du städar upp efter dig.

I djupa, höga fönster hänger en filt och en handuk som gardiner. Det är dunkelt men varmbelyst från ljuslyktorna som står spridda lite här och där. Golvet har breda oslipade furuplankor med märken som vittnar om galna nätter och fest.

Daff är känd som digital entreprenör, en av grundarna till det hajpade tonårsbandet The Fooo och som nattklubbsvärd på otaliga klubbar omkring Stureplan. Han tycks vara ett socialt geni med över 50000 följare på Instagram. Dessutom driver han eget bolag inom digitala kommunikationer.

– Om du känner mig väl, då pratar jag bara om mig själv. Men träffar jag ­någon för första gången då sitter jag och intervjuar dem för att få kunskap.

Som 15-åring flyttade han till London och pluggade på gymnasiet. Efter tre år kom han tillbaka till Sverige och började jobba som nattklubbsvärd på olika klubbar i Stockholm.

– Men man kan ju inte jobba på nattklubb hela livet.

Han sökte sig till mediebranschen och PR och började jobba med event, men insåg att det inte var hans grej att jobba för någon annan. I stället startade han eget och sedan augusti promotar han sig själv som expert på digitala kommunikationer. ­Efterfrågan från företag som vill synas i sociala medier, men som inte vet hur man gör, är stor.

– Varje generation utnyttjar ju nätet på sitt alldeles egna sätt, säger Daff som nu har hunnit fylla 25 år.

14-åringarna kollar Youtube-tutorials, 25–35-åringarna hänger på Facebook. Medieeliten twittrar och Instagram tog alla med storm men är kanske redan på väg ut.

Vid sidan av sitt jobb fyller han dagarna med event och sociala engagemang.

– Jag har grav adhd och kan inte sitta hemma eller stilla och så känner jag väl alla i den här stan.

I Daffs del av lägenheten står en säng. Ett nattduksbord med massor av tända ljus. Stänger med kläder är uppsatta 
i rader, byggda av inredning till en ­garderob från ett gigantiskt möbelvaruhus.

– Rören är i ful plast, men jag har målat dem med koppar­färg, säger han.

Vi dricker kaffe i köket.

Daff försvinner in i badrummet. Kommer tillbaka. Häller upp mer kaffe. Hämtar mjölk. Sätter sig. Och sen går vi tillbaka till garderoben. Här känns Daff lugnare och mer harmonisk. Jag kan inte sluta titta och känna. Valen av material gör ibland kläderna svåra att få på och om man lyckas omöjliga att kränga av sig. Stängerna sviktar.

– Jag kör mycket ett plagg in och ett plagg ut, säger han.

Han sneglar på alla plaggen, på ­högen med solglasögon och på skåpet som borde fungera som ett köksskåp, men som i stället inhyser Daffs boxershorts.

Rader med speciella kläder i sammet, paljetter, guld och koppar hänger på stålgalgar. Under står rader med guldsprejade skor. Glittriga skor. Kopparfärgade skor.

– Killkläder i allmänhet är så jävla tråkiga.

Men inte Daffs. Han designar själv och låter en sömmerska sy upp sina kreationer när han väl hittat det bästa, mest passande, tyget.

Skräcken är att inte sticka ut. Att inte vara annorlunda.

– Om jag har ett möte med någon som klär sig utspejsat så klär jag mig i kostym och om jag har ett möte med någon som bär kostym så klär jag mig spektakulärt.

Daffs föräldrar skilde sig tidigt och han växte upp i två helt olika hem på flera olika adresser.

Kanske är det därifrån han har med sig den ständiga kontrasten som tar sig uttryck i hans garderob.

– Hos mamma var det stramt. Det var liksom Svenskt tenn-soffor och man skulle sitta korrekt vid middagsbordet och så där. Hos pappa fanns det inga regler alls.

Det gemensamma utrymmet i lägenheten, som utgörs av kök och vardagsrum, är en kombinerad studio, garderob och sällskapsdel. Här delar kylskåpet och t-shirthyllan vägg och en stång med jackor och kavajer täcker delvis bänken som en av rummets två klaviaturer står på. Rörelsen i rummet fortsätter. Vi är överallt.

– Förutom adhd har jag också ett kontrollbehov vilket är en väldigt bra kombination som gör mig strukturerad.

Han sätter sig vid matbordet igen. Reser sig och kokar kaffepanna nummer två. Sätter sig. Mer mjölk. Sätter på musik, en låt som han själv skrivit tillsammans med Rasmus Flyckt.

– Det är inte jag som sjunger på den. Jag gjorde mest texten.

”De kallar mig för bög och disco­freak” lyder texten. ”Glitterpojken” heter låten, i alla fall just nu.

Han går mot badrummet.

– Det här är typiskt mig, att sätta på någonting jag själv skrivit, för att man inte ska glömma mig när jag lämnar rummet.